Min lilla hemlighetsplan gick i stöpet    Hade jag kommit fem minuter tidigare så kanske jag kommit med....som hårmodell. En frisör i stan sökte lite folk och det hade varit sååå skönt att få klippa av sig en massa hår och få lite färg kanske. Men jag får väl ta saxen i egna händer   

Sitter här ensam, Emelia sover och Älsklingen åkte till jobbet en stund. Vi går om varann vissa dagar känns det som men så är det väl för många. Idag har dom haft fullt upp, först babysång sen Bvc och därifrån promenad till City Gross. Rickard tyckte det var lite pinsamt på babysången, han kan ju inte sånger och rörelser, sen vara ensam pappa bland alla mammor kan nog också vara svårt. Det var visserligen en annan pappa med men han var ju med sin sambo. Jag är ändå glad och stolt att han gick dit och nästa vecka får jag gå dit igen *saknat*

På Bvc hade det också gått bra förutom att Emelia hade gråtit förtvivlat när sprutorna togs, förstår Rickards känsla av att höra henne gråta så, det gör ju ont i en själv också. Hon väger 7900 gram, är 64 cm lång och har 43 cm i huvudomfång. Även idag skrek hon hysteriskt när läkaren gjorde undersökningen, reagerade likadant som förra gången han skulle titta på henne. Tror inte deras personkemi stämmer för det är inte våran Emelia som reagerar så, det brukar gå över ganska snabbt och sen är hon en solstråle igen. Nu återstår bara att se om hon får feber inatt, mamma´s älskade tjej