Idag drog äntligen barnsången igång efter jullovet, så kul att se alla (nästan) igen. Dom flesta...eller alla utom Emelia är mer eller mindre rörliga, kryper och reser sig upp. Men hon satt där hon satt och spanade på sina kompisar, jag hoppas hon snart börjar göra tendenser till att ta sig framåt. Krypa på alla fyra lär väl dröja men hon kanske kan lära sig hasa på rumpan....precis som storebrorsan gjorde. Han kröp inte på alla fyra förrens han var elva månader. Nu är det ju mer en grupp där kontakten mellan mamma/barn blir mindre och istället så gör man själv rörelserna och barnet spanar in för att till slut börja härma.

Natten till idag så drömde jag så otäckt, fick ihop det helkonstigt. Skulle hämta Emelia hos Rickards mormor, och var ute och gick vid skolan i bara en t-shirt, (Bellas nattsärk som en gång i tiden gick till knäna på henne och nu slutar under rumpan....lång tjej) Det var det enda jag hade på mig, i kylan. I en backe ser jag sen "mormor" komma uppför puttandes en pulka med ett litet barn i, sen släpper hon den nerför backen och jag efter för fort gick det och det kunde ju inte sluta på annat sätt än illa. I backen kommer Rickards två andra kusinbarn på sina cyklar och försöker stoppa pulkan men den bara fortsätter. Till slut välter den och när jag kommer fram så är det Hugo, Emelias syssling och han ligger helt livlös på backen. Vaknade precis då och var till slut tvungen att kolla till Emelia men hon sov så fint i sin säng (Hon sov där HELA natten   ) På barnsången var det sen väldigt skönt att se att Hugo var okej, för det var en läskig dröm även om jag nu kan skratta för hur sjutton får man ihop det ibland?