Fy och blä för såna här dagar då hormonerna krigar med varandra, det måste vara PMS. Jag har varit trött, grinig, gråtfärdig, irriterad och allmänt tråkig. Nu börjar det kännas bättre, kan ju bero på den goda kladdkakan i magen och endorfinerna som nu rusar mot hjärnan....eller är det inte så? Men trots det ska det bli skönt att få sova snart och jag hoppas på en halv repris av natten som var....den delen där Emelia sov hela natten i sin säng. Själv var jag trött och gick till sängs redan vid 9 men kom inte till ro förrens några timmar senare och då hade jag fart upp några gånger för att stoppa in en napp och klappa om henne lite grand.

Jag är inte den enda som gnällt idag, det finns en Liten också, det är skitjobbigt nu rent ut sagt. Hon vill så mycket men kommer ingenstans, hon ställer sig hela tiden på alla fyra och halvgungar. Men kruxet är att ena benet hamnar i kläm och så orkar hon inte hålla sig uppe så länge. Jag önskar hon kunde fatta att hon nog får enklare att hasa sig fram på rumpan för när hon sitter så förflyttar hon sig ju sakta framåt. Jag sätter henne ofta vid buren och rätt var det har hon vänt åt andra hållet och river i lampsladden vid byrån eller i skötväskan där hon river ut det hon kan komma åt. Hon är på det mesta inom räckhåll, så nu får det bli lite ordning bland alla småsaker och grus som ligger lite här och var. Hon har redan lyckats sitta och tugga på halmstrå som hon snodde ur Tufsas bur