Även idag vaknade vi runt 6-tiden, frågan är om det kommer bli rutin på det. Vet inte om det är därför eller om det beror på annat, men Emelia har varit gnälligare än vanligt dessa två dagar. Visst har hon glada stunder men så kommer det perioder av gnäll och trötthet trots att det inte var länge sen hon sov innan.

Kan samtidigt förstå hennes gnäll, hon vill ju framåt, hon vill ställa sig upp och så mycket annat men det har inte lossnat än. Hon kommer bakåt, men då blir det problem eftersom hon kilar in sig under möblerna. Ibland känns det som hon aldrig kommer komma på knepet, hon har kämpat i flera veckor nu ju   Blir så ledsen och frustrerad å hennes vägnar, vill ju så gärna att hon ska upptäcka friheten i att komma framåt. Kompisarna i barnsången och på Öf kan krypa, resa sig och ett par går. Ska väl inte jämföra och jag vet att det kommer när Emelia är redo. Men vad hon skulle växa av ett litet framsteg, jag ser ju på henne hur glad hon blir när hon med lite lite hjälp kan ställa sig i soffan.

Hon drar i mig allt mer för att komma upp på fötter och det är så nära. Hon har även fixat att sätta sig upp när hon lagt sig på magen i soffan några gånger så lite händer ju trots allt. När hon sitter på golvet så drar hon sig upp lite halvt sittande/stående på knä mot bokhyllan och sträcker även upp sig mot bordskanten. Förmodligen kommer väl allt på en gång så vi inte hinner med sen.

Nu sover hon för natten och det har i allafall blivit bättre, hon sover hela eller i allafall större delen av natten i sin säng. Jätteskönt och gör mycket för ork och energi när hon vaknar tidigt. Det är inte så jobbigt att gå upp och jag känner mig utvilad. Hoppas det fortsätter så   

Sist så skickar vi Grattiskramar till pappa/svärfar/farfar/bonusfarfar som fyller år idag

*Hipp Hipp Hurra*