Så var man tillbaka då, i cyberspace. Nog för att telefonen är bra att surfa på men allt är ju så smått och pilligt. Därför känns det bra att internet nu funkar. Jag drog ju på att beställa något för att undersöka om det gick att koppla upp sig mot fiber och statsnätet. Samma bolag som vi hade i huset alltså. Och innan jag ring alla samtal och fixat och beställt så tog det någon vecka. Sen någon vecka till att vänta och testa om det funkade med lite hjälp från Annas gubbe. Men vi kom inte ut för det så i måndags ringde jag och felanmälde, fick lite hjälp och skulle få mer hjälp från tekniksupportetn. Så kom det då ett mess igår om att det skulle vara klart. Testade att slå på datorn och in på internet och Voila! Här sitter jag nu   

Har nu bott i lägenheten en månad och det känns bra. Har hänt en del och jag kan inte sitta och skriva ner allt då lär ni somna. Men lite i korthet kanske:

Haft två helger utan barn, första fredagen kändes förjävlig tills jag gick ner till Anna och umgicks med dom. På lördagen var vi i Sommen hos Jessica och Fredrik, kändes ok att kunna ha en ensamkväll men fick besök av en tjej från jobbet. I helgen som var följde jag med J och F till husvagnen, kändes jobbigt att behöva åka hem och jag lär nog ha såna dagar ett tag till. Det går helt enkelt upp och ner. 

Husvisningar har det varit några stycken och vi har ett par spekulanter och vi var redo att skriva kontrakt i måndags. Då strulade det tydligen ihop sig med deras finansiering. Vet inte vad jag ska tro, allt var ju klart på fredagen så hur snabbt det kan ändra sig till söndag kväll vet jag inte. Men vi får väl se hur det går med det.

Blivit beviljad bostadsbidrag i allafall så det känns bra.

Ska få nya tapeter och färg, färg i kök och hall. Tapet i vardagsrum och Isabellas rum. Så hon fick följa med och välja, tror det kan bli riktigt bra. Före/Efterbilder kanske?? I Kristoffers rum finns det ett område med ganska många hål men tydligen inte tillräckligt för att få nytt. Så till honom ska jag köpa en snygg tavla med stadssiluett tänkte jag och sätta upp. 

Annars är livet som vanligt, behöver väl landa lite till, få in rutiner vilket är svårt vissa dagar. Hur det blir med mig och Rickard får tiden utvisa. Just nu känns det skönt att vara ensam och även om vissa dagar känns tunga och ledsamma så vet jag att det är en process. Jobbigast är när Emelia är ledsen och gråter efter honom, mest efter att ha träffat honom ett par dagar. När jag också vet hur besviken Rickard är på mig, att han lägger en stor del av skulden i situationen på mig gör ont, det kan bli svårt att leva med det i ett förhållande. Även om vi hade haft det bättre ekonomiskt så hade det varit situationen med dom stora, det hade aldrig funkat i längden att vara tillsammans. Nu är det viktigaste att gå vidare med barnen och att Emelia får det så bra som möjligt på två ställen. Hon hinner bo in sig här, känna att det här är hemma innan Rickard flyttar till nytt och det är nog bra för henne.