Studiedag idag så inget dagis för Emelia eller skola för dom stora. Isabella har sovit över hos en kompis inatt så Kristoffer sov i vårat rum. Idag fyller Rickard år, men kalas för honom tar vi i slutet av oktober när Isabella och jag har födelsedagar att fira. Dessutom firade vi ju i lördags så present från mig får han vara utan   

Lämningen igår var ledsam den också, jobbigt att se henne så ledsen och själv visa att man är glad. Men det gick snabbt över och när jag hämtade var allt bra. Då satt hon i sandlådan som värsta Michelingubben i alla dessa regnkläder och västen dom har på sig ute. Hon hade sand runt hela munnen....mmmmm yummie     Hon fick en flaska välling när vi kom hem, hon var både trött och hungrig så det fick gå snabbt. Sen tog det inte lång stund innan hon somnade och sov tills båda barnen dundrade in efter skolan. Nu har vi en vecka med lite mer liv i huset   

Ja kanske inte i just den bemärkelsen men i väntan på att R ska komma hem. Han stack iväg till jobbet för flera timmar sen och har inte kommit hem än. Han ringde nyss och det tar lite tid det han håller på med och han var färdig att ge upp. Det börjar bli dags att få mat i magen och han ska handla på vägen hem. Potatisen är skalad i väntan på att bli kokt och mosad. Blev sugen på gratinerad falukorv och potatismos men har ingen korv hemma så det får han handla. Hoppas det inte dröjer allt för lång tid till.

Gårkvällen var väldigt trevlig, trots att vi var ganska trötta innan vi kom iväg....båda två slocknade på soffan. Vi fick trots att vi inte bokat bord på Ghingis. Deras Mongoliska buffe är fantastisk och man kan själv välja det man vill ha istället för att önska att vissa saker fanns med i just den rätten. Det var på Ghingis vi hade våran första dejt för snart fyra år sen. Men då låg det på ett annat ställe i stan och hette Ghingis Kahn. Men det var precis samma koncept och lika gott då. Vi tog bara varistt glas vin istället för en hel flaska. Jag dricker ändå oftast bara ett glas så det var onödiga pengar tyckte vi. Det blev även en cider till Rickard och cola till mig efter det. Gud så mätta vi blev så det var skönt att komma ut och röra lite på sig. Trots mitten av september så var det flera ställen som fortfarande hade sina uteserveringar öppna och det var folk som satt ute och hade det trevligt.

Vi tog nästa tåg hem så det blev inte så sent. Ringde även pappa och berättade vad vi gjort. Dom har ju inte fb så det vore inte så kul att höra det bakvägen kanske. På stationen bevittande vi en mamma som inte borde ha sina barn kvar. Fy som hon skrek på dom, speciellt den minsta som sprang lite vind för våg. Dom var psykfall och patienter och hon hotade med polisen och skrek åt dom att lämna henne ifred. Hon skrek verkligen och många reagerade nog med fasa. Men ingen vågade ju inte göra något och tills lut gick vi ut....R ville inte göra sig olycklig som han sa. Man kanske borde ringt polisen, för frågan är ju vad som hände sen, hon kan inte mått bra för så som hon gapade och vad hon sa åt sina barn....så gör man bara inte. 

För Emelia har det gått jättebra hos farmor och farfar, hon kom hem vid 9 imorse då farmor skulle iväg och spela bowling och farfar vidare ner till Torpet för att kolla till det efter stormbyarna tidigare i veckan.

*Tack så jättemycket för hjälpen med våra lilla Hulligan Älskling*

Skönt med lördag och slippa passa tider till dagis. Det har blivit lite gråt vid lämningen men det hör till, annars vore det väl konstigt. När jag sen hämtar blir hon så glad av att se mig. Men jag får försöka låta bli att säga Ska vi säga hej då för då blir hon orolig och tror att jag ska lämna henne igen. Men det är ju till fröknarna och kompisarna vi ska säga hej då. 

Idag händer det roliga saker, vi började dagen med att förlova oss   Fan vad svårt det har varit att hålla tyst om det. Vi var och beställde ringar för nästan tre veckor sen så det är ju ett tag. Varför just idag den 17 har egentligen ingen större betydelse, utan vi tyckte det passade in bra. Båda Rickard´s föräldrar fyller datum 17 och så även Isabella....blir lätt att komma ihåg   

Det typiska när man vill hålla hemligt är att stöta på någon man känner i samband med hämtning av ringar, vilket vi såklart gjorde. Så jag har nog en kompis som förstått vad vi haft i görningen men vi kom överens om att glömma bort att vi stött på varann i butiken   

Om någon timme ska vi sätta oss i bilen och åka till Motala och Rickards föräldrar för lite lunch. sen lämnar vi Emelia för övernattning och Rickard och jag ska åka hem, fixa till oss och sen ta tåget in till Linköping. Där blir det mat ute och kanske bio. Vi får se vad vi hinner och orkar innnan tröttheten slår till....småbarnsföräldrar som vi är    Jag hoppas det kommer gå bra för Emelia hos farmor och farfar, det är ju första gången hon ska sova borta. Men det är nog mest jag som är lite orolig och larvig, har svårt att släppa min älskade bebis

Nu måste jag fixa till mig lite och packa skötväskan, lägger in en bild på våra fina ringar i ett senare inlägg. 

Idag blir det andra dagistider för Emelia, jag ska jobba kvällspass så hon ska till Kotten lagom till mellis idag och så ska Rickard hämta. Vad jag ska göra från 14.30 och en timme framåt vet jag inte, går väl och sätter mig i fikarummet på jobbet och tar en kaffe. 

Vi skulle ju kunna passa på att gå till Öf men jag har ett par samtal jag måste ringa och annat att fixa. Det blir även så lång dag hemifrån för både mig och LillSkrutt. Men imorron ska vi gå, då är det på eftermiddagen. Om jag nu inte får jobba imorron också vill säga. 

Då var man officiellt tillgänglig på arbetsmarknaden igen då, bara att fortsätta fylla i blanketter och ordna papper som ska skickas in. Men först måste jag ringa Kommunal och kolla vilken av anmälningarna jag ska skicka in....Års eller Ny. Så för att gardera mig har jag gjort en av varje. Så får jag vänta på intyg från FK ang föräldraledigheten och så ska jag fixa arbetsgivarintyg. Bättre att skicka in för mycket än inget alls, för då tar det bara tid. 

Lämningen idag var inte så kul :( Det gick bra först, hon gick in till lådan med stora legoklossar och började leka lite. Jag lämnade papper och sa sen hej då. Då kom hon efter och blev ledsen, inte förtvivlat utan mer i protest. Hon tystnade snabbt och fick sin gosefilt såg jag. jag ringde och kollade och då satt hon i knät på en personal och lyssnade på saga tror jag. Hon har visst varit lite ledsen till och från men hon kan ha varit trött också. Hoppas på lättare lämning imorron för min lilla Skrutta   

Har precis lagt en supertrött unge, trött och gnällig, har gnällt större delen av eftermiddagen. Känner mig rätt slutkörd själv efter allt pipplande. Hon har bara sovit en kortare stund idag eftersom vi varit hos en kompis på Lingon och Blåbär party. Köpte inget eftersom jag inte riktigt vet hur ekonomin kommer se ut den närmsta månaden. 

Fotbollen igår gick väldigt bra, som dom spelade. Det var kämpande från början till slut och en del mål gjorde dom också. Eftermiddagen slappade vi mest, pappa och Lisa kom på besök. Dom bidrog med fikabröd och hade med sig massa svamp och lite fler buskar till framsidan. 

Imorron är det dagisdags igen och jag ska besöka af, börjar kännas lite nervöst....varför förstår jag inte men det var ju ett tag sen och nu börjar allvaret igen. ska sätta mig och fylla i lite uppgifter på deras hemsida och så måste jag fylla i ett par blanketter till dagis....lika bra att passa på nu när det är lugnt. Kristoffer är med en kompis och Isabella sitter på sitt rum. 

Här är man uppe med Tuppen, sovmornar är sällsynt nuförtiden. Även Kristoffer är uppe och har precis fått frukost, Isabella var ute med två tjejkompisar igår så dom tre sover fortfarande. Rickard jobbar så han åkte tidigt. Nu när han kör skolbuss istället så ingår det en lördag var femte vecka tror jag det var och det kan man ju ta.

Idag är det sammandrag igen, på Klämman som tur är. Kristoffer ska snart cykla iväg så ska jag fixa klart matsäck och oss själva så går vi dit lagom till första matchen. 

Inskolningsveckan är avklarad, på måndag är min mammaledighet officielt slut. Ska lämna Emelia 8.30 för tre timmar och då passa på att åka in till af. När jag tänker på att den här tiden är över får jag en klump i magen, det gör faktiskt lite ont. Nu blir hon bara större och småbarnstiden är snart förbi.. Samtidigt så ser jag fram emot en ny epok i livet, att få chans till mer jobb, få se Emelia utvecklas ännu mer.

Tycker redan hon känns lite större och hon har i veckan börjat "prata" mer, hon har lärt sig hantera glas riktigt bra och så har hon börjat dansa. Idag lämnade jag henne i ca tre timmar, ringde efter två eftersom det kändes som jag var på rymmen från mitt ansvar...helkonstig känsla. Men det var inga problem, det gick så bra. Hon hade då precis somnat efter gungning och lek i sandlådan.

Jag passade under mina fria timmar på att träffa Anna för en fika och sen tillsammans med henne hälsa på på jobbet. Alla undrade var jag hade min lilla och blev nästan förvånade när jag sa att hon var på "dagis"...det ligger ju precis intill jobbet. När jag kom tillbaka till förskolan var det dags för mat, Emelia sov så dom skulle väcka henne tills det var dags. Jag satt under tiden i fikarummet och gick ut när jag trodde dom var klara.

Det var bara mitt lilla matvrak som satt kvar och åt. Hon hade ätit två portioner soppa, en stor smörgås och pannkaka till efterrätt. Hon blev så lycklig av att se mig, den glädjen var obetalbar. Hon satt då med sin pannkaka och stoppade i sig ett par bitar till och drack mjölk ur riktigt glas så snart ratar hon nog pipmugg helt. Personalen tycker också hon visat sig duktig och att det gått bra. Visst kommer det säkert komma bakslag och tårar vid lämning men det tar vi då.

Jag har fullt förtroende för dom som ska ta hand om vår lilla stora tjej och känner jag mig glad och trygg vid lämning så speglar det sig förhoppningsvis på Emelia så hon känner sig trygg. Dessutom har jag sett dom ta hand om andra små nyinskolade kompisar och det märks att dom tyr sig till personalen och låter sig tröstas när dom är ledsna. Jag känner på mig att Emelia kommer stortrivas på Kotten