Japp, så är det....små fina snöflingor virvlar från skyn. Frågan är om det är det berömda bakslaget eller om det bara är tillfälligt. 

Här är det bara Emelia och jag hemma, eller Trots-Fia kanske jag ska säga, hon började så fort Rickard låste dörren efter sig. Mycket som man klara av med den enorma viljan hon har. Skönt i allafall att det är lördag, vi kan bara ta det lugnt. Lite tröttsamt är det med alla mindre utbrott hon får när hon inte får som hon vill. Vad ska det bli av henne? 

Om några timmar ska vi hämta dom stora och sen åk mot Motala för en bowlingeftermiddag med släkten på Rickards mamma´s sida. Efteråt blir det mat på en restaurang, hoppas det blir lika trevligt som alltid. Få se hur det går att bowla med min arm. Har nu även en låsning mellan skulderbladen men den löser förhoppningsvis upp sig med en varm dusch lite senare. Får även sätta mig med vetekudden mellan skuldrorna en stund. Men sånt får man göra när man är två hemma eller den lilla trotsiga sover så man får lite ensamtid.