För någon månad eller två sen så hade jag Emelia på armen i hallen när Tufsa började kvittra. Emelia for med huvudet och undrade vad det var. Vi hade ju egentligen aldrig visat henne det lilla marsvinet så klart hon undrade vad det var som lät. Jag gick ner på knä en bit ifrån buren så hon skulle kunna se. Hon reagerade med att bli livrädd och nästan kastade sig upp i famnen på mig. Kan förstå då hörnet där Tufsa står är lite mörk och marsvinet själv är bara en hårboll som man ibland inte ser vad som är fram och vad som är bak. Nu har Emelia vant sig och vill gärna kolla in det lilla odjuret   

Har lagt Emelia, plockat upp henne igen och nu lagt henne ännu en gång, nu är det tyst därinne så jag misstänker att hon snart sover. Förhoppningsvis håller den nya trenden i sig även inatt. Hon har nämligen sovit hela nätterna i sin säng sen i fredags, även om hon knölat en del innan men det tar jag gärna. Sover så mycket bättre och jag tror hon börjar märka det också.

Förut satt Emelia på sin lekfilt och efter en liten stund satt hon strax utanför. Hon är verkligen på gång, hon har sitt egna sätt men vad gör det när hon kan förflytta sig. På något sätt vänder hon sig, hon skjuter sig bakåt och hon sträcker sig ju så långt hon bara kan. Jag brukar lägga något hon vill ha liiiite längre bort än hon precis når så hon ska ha något att sträva efter. När hon (ibland med lite hjälp) får tag i "målet" får hon glada rop och applåder och då skiner hon upp. Än så länge är hon inte så snabb men det kommer nog, snart får mamman i huset jaga istället för att blogga   

Jag hann nog inte mer än skriva klart inlägget igår så vaknade Lillskiten, hon hann vakna till lite för mycket och bli ledsen så hon fick komma upp. Hon satt i soffan och gnodde sig ögonen...så trött. Tog henne i famnen och hon somnade snart till så pass hårt att hon t o m släppte nappen. Satt kvar en stund och la sen tillbaka henne i spjälsängen och tassade ut. Efter det sov hon resten av natten i sin egen säng, så skönt både för henne och oss för hon måste ju också tycka/känna att det blir varmt och trångt i våran säng så som hon fäktar och lever i sängen.

Nu sover hon en liten förmiddagslur och när hon vaknar börjar det dra ihop sig att fixa och ordna allt inför eftermiddagen. Mamma kommer väl om någon timme kanske så hon hinner träffa Emelia innan vi ska åka. Kristoffer ska på kalas så han ska också göra sig lite fin. Skötväskan ska packas med diverse barnsaker och jag ska klämma ner mig i strumpbyxor. Har lånat en klänning av Karin, så jag var köpte mig ett par som ska hålla in lite runt mage och rumpparti. Är ingen klänning/kjolmänniska så jag lär väl känna mig lite obekväm till en början.

Börjar få en liten klump i magen av att lämna iväg Emelia, det är en skitjobbig känsla. Jag är så van att alltid ha med mig henne var jag än går så det kommer kännas som det fattas en del. Men det är nyttigt för oss båda, något vi måste gå igenom tids nog. Det som är värst är om hon skulle bli ledsen redan när vi går, hon har ju ingen uppfattning om tid så frågan är hon känner sig den tiden vi är borta. Nä, måste nog stålsätta mig och inte visa om mitt hjärta går i tusen bitar, då blir det jobbigare för både henne och mig    

Larvig? Ja kanske, men då får jag väl vara det   

Så skönt med fredag, så skönt att slippa ställa klockan imorrn. Lär väl inte få någon längre sovmorron men bara att slippa larmet är värt mycket. Jag har varit trött två dagar och råkat stänga av larmet så jag vaknat senare men ändå i tid.

Jag tror Emelia somnat, det är i allafall tyst i hennes rum, hoppas hon sover några timmar så kanske en annan kan få lite mer sammanhängande sömn. Vi har haft fredagsmys med varm smörgåstårta och cheesecake till efterrätt. När jag gjorde smörgåstårtan tidigare så satt Emelia i sin gåstol. Ser rätt var det i ögonvrån hur hon kommer upp brevid mig där jag stod vid skärbrädan. jag hade satt henne precis i dörren intill köket. Det är alltså ett avstånd på 1-2 meter som hon tagit sig framåt. Förut har hon bara tagit sig bakåt och kommit längre ifrån. Så har det fortsatt ikväll, hon har tränat på att komma framåt, åt sidan och vända och det märks redan att det går framåt. Snart får vi akta tår och hälsenor.

Äntligen! Jag har haft på känn ett par dagar att det är inte långt borta. Hon kommer snart komma på ett sätt att ta sig fram. Hon sträcker sig så långt hon kan....och lite till efter saker när hon sitter. Hon har t o m lyckats snurra runt när hon sitter och nu när vi lägger henne på magen så skjuter hon sig bakåt. Så snart, snart hoppas jag är hon lite mera aktiv här hemma.

Just nu är Rickard uppe och avslöjar en hemlighet för barnen, ska bli kul att höra deras reaktion och nej,inga fler syskon   

Det är segt idag, har sovit skitdåligt inatt rent ut sagt, sen är det ju ett tag sen det blev en hel natts sömn för oss. Emelia får oftast ligga mellan oss och den ungen ligger inte still, det sparkas och slåss en hel del. Jag har ofta fullt sjå med att försöka hålla henne på min sida så Rickard ska få sova någotsånär ostört så jag får ju inte sova ostört jag heller. Rickard sover inte bra han heller och ska orka jobba hela dagarna. Inga åttatimmarspass här utan han är hemifrån 12-15 timmar så han är precis slut när han väl kommer hem, vet inte hur länge till han orkar. Sen jullovet så har han inte varit hemma sina timmar på dagarna mer än ett par dagar. Det är många extrabeställningar och så har han hjälpt till med en del dataarbete. Då är det kanske inte undra på att våran lilla tjej är extremt mammig nu, jag tar ju hand om henne hela tiden, hon får ju knappt se eller umgås med sin pappa   

  I lördags badade vi i bubbelkaret alla tre, det var min första gång och det blir nog snart igen. Rickard tryckte ut en hel figur med badskum så när vi drog igång bubbel och jetstrålefunktionen ja då blev det skumbad. Stackars Emelia försvann nästan och då skummade vi ändå bort en del med jämna mellanrum.

Lite stilltje i Bloggen, hittar inte alltid lusten att skriva och det blir nästan bara om Emelia fast jag har två som inte ska känna sig utanför. Igår kom dom hem igen och jag lyckades faktiskt planera in eftermiddagen och middag ganska bra. Kristoffer fick sjukts till Scouterna och så hämtade Rickard honom plus grabben vars mamma körde dit dom. Skönt att slippa dra med sig vagn och Lillfis ut, och det är lite för långt att släppa iväg honom själv än så länge. Till våren kan ju han och den andra killen cykla tillsammans, när det är ljusare och varmare.

Imorse var Rickard hemma och hann köra dom till skolan, men Isabella skulle ha sällskap med kompisar så hon tackade nej. Emelia och jag gick till Kyrkans hus för barnsången som tyvärr blev inställd men vi fick umgås med dom andra barnen och mammorna/papporna en stund i allafall så vi är nöjda, den lilla sover i vagnen utanför för tillfället.

Imorron börjar Isabella´s dans igen, få se hur det ser ut på tågfronten om hon vill åka själv eller om jag och dom andra två ska följa med. Studiedag i skolan är det också så vi skulle kunna åka in och ta en fika eller så innan dansen börjar. På förmiddagen blir det antingen mamma/barngympa eller ÖF, måste kolla upp en sak först. I vilket fall som helst så blir det nog med Karin som sällskap. Barnen kan nog klara sig ett par timmar själva.

Karin var här igår, vi drack kaffe, pratade och bytte kläder. Jag fick en massa munkjackor och annat till Kristoffer och hon fick bebiskläder till Olle. Vi tog en promenad på nästan två timmar, passade på att hämta ett paket på macken och sen mötte vi upp Kristoffer i skolan.

Nu har Lillskrutt vaknat så jag ska snart ordna lite lunch

Ska snart joina dom andra två i en renbäddad säng, för som det varit nu ett tag så har Emelia somnat bra för att vakna en stund senare. Jag förstår inte varför hon inte sover längre för hon är ju fortfarande trött. Ikväll hade hon hoppat över vällingen så den fick hon när hon vaknat. Kanske jag (vi) gör felet att hon lägger sig för tidigt, kanske får låta henne sova en kort stund senare på eftermiddagen och sen lägga henne senare på kvällen. Men men, det finns dom som har det värre och dom som har samma problem, så jag låter det vara, hon lär sig väl så småningom.